Sover Justitia eller har hon blivit enögd?

All Sveas lag ska utgå från grundlagarna. Då har man främst Regeringsformen (RF) i åtanke, den grundlag som reglerar det demokratiska statsskickets pelare och varje medborgares/individs rättigheter och skyldigheter.
Min favoritparagraf i RF är 1 kap 9 § som stipulerar:

”Domstol samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet”

Likhet inför lagen var en högst eftersträvansvärd princip för 1700-talets humanistiska liberaler. En princip som sedan det demokratiska genombrottet vördats djupt.

Ett rike, en lag. Alla medborgare, samma lag.

”Likhet inför lagen” kräver att myndigheter (d.v.s. offentliga institutioner som innehar monopol på tvångsåtgärder gentemot den enskilde individen) till 100 % strävar efter att behandla varje människa på samma vis. Det är fina tankar!

Objektivitetsprincipen ska råda i det offentliga. Samma situation/problem/tvist ska tolkas objektivt och på samma sätt oberoende av vad jag heter, vilket kön jag har, vilken funktionsnivå jag kan delas in i, vad jag tror på, vem jag älskar och så vidare. Låter det inte bra? Självklart!

1 kap RF och 2 kap samma grundlag stipulerar de grundläggande fri- och rättigheterna. Detta är fundamentalt utifrån en liberal utgång. Det viktigaste är att 2 kapitlet trycker på det som en individ inte kan tvingas till. Sammanfattningsvis kan man säga att du som person inte ska utsättas för tvång så länge du följer rikets lagar. (Tyvärr har detta inte skyddats helt, se mer längre fram!)
Rättssystemet är demokratins ryggrad! Intet tvekan om det. Utan lagar hamnar vi i anarki och vem vill ha det? Inga, förutom ideala element i den anarkistiska extrema vänstern och eventuellt anarkistiska högern.

Allt väl, låter det inte bra? Visioner är aldrig fel, men hur är det i verkligheten? Hur ligger det till på våra förvaltningsmyndigheter, våra åklagarkammare och våra oberoende domstolar? Är vi verkligen lika inför lagen?

Visioner är en bild av hur vi helst vill att det ska vara. Någonting vi strävar efter, men som vi innerst inne vet att vi aldrig kan uppnå¨, likt nollvisionen i trafiken. Men vi har en grundlag som säger att vi ska vara ”lika inför lagen”. Den ska gälla, det är grundlag, ingen vision.

Vi har försökt att genom lagar, förordningar, propositioner, motioner, förarbeten, praxis, sedvanerätt, doktrin etc. förverkliga detta. Frågan är om det hjälper… kanske leder det till en viss opartiskhet… men definitivt inte till att vi är ”lika inför lagen”. Det är detta denna blogg handlar om.

Svenska rättsväsendet/ förvaltningsmyndigheter behandlar oss inte lika. Det finns ett stort tomrum. Justitia sover inte. Hon är dock inte blind. Hon är enögd, om än i många fall. Lika fall ger inte samma resultat, trots att det finns praxis/teoretiska exempel som vill åt samma håll.
I svensk lag särbehandlas vi, trots visionen om ”allas likhet inför lagen”. Det handlar om politik och om makthavarnas vilja att gräva ned huvudet i sanden. Denna blogg ska stå på de andras sida…